Madrid, 11 mars 2005

Spanien har ett svår och komplicerad tid bakom sig. Det började för ett år sedan, den 11 mars, när ett terroristdåd dödade 192 människor på tågstationen Atocha. Denna fruktansvärda chock inträffade tre dagar innan parlamentsvalet.

För Spanien är terrordåd ingenting nytt, då man sedan 70-talet har haft ETA som en ständig påminnelse om tillståndet för landets säkerhet, stabilitet och demokrati. Men Atocha var bortom allt förstånd och förnuft.
Landet samlade sig emellertid snabbt och omedelbart sattes en utredning igång av regeringen. Terrororganisationen ETA blev snabbt utpekad som skyldig till förödelsen. Utredarna fortsatte på det spåret, även när ETA själva gått ut och avsvurit sig all inblandning. När information sedan började peka åt islamsk, nationalistisk terrorism och Al-Qaida, kände sig stora delar av medborgarna förda bakom ljuset av regeringen. Många misstänkte att regeringspartiet, det konservativa Partido Popular (PP), ville hålla inne på informationen tills efter valutgången. De kände sig förda bakom ljuset och undanhållna viktig information.
Dagen före valet samlades en enorm folksamling utanför PP: s högkvarter i Madrid för en spontan manifestation. I valet dagen efter vann oppositions- och socialistpartiet PSOE med dryga 43 procent av rösterna.

Dagen före parlamentsval i Spanien kallas ?día de reflexión?, vilket innebär att den är vigd åt en sista stilla reflektion kring sin röst. På denna dag är således denna typ av politisk mobilisering illegal. I den statliga utredningen efter attentatet på Atocha tog man från PP: s sida upp frågan om hur spontana dessa manifestationer verkligen var. Man menade att de i själva verket var iscensatta av oppositionen för att minska stödet för PP inför valet. Här bör man dock ha i åtanke alla de manifestationerna som hållits runt om i landet i anslutning till Irakkrigets utbrott. Dryga 90 % av befolkningen var emot en spansk inblandning i kriget, och missnöjet var stort mot dåvarande president Aznars Bushvänliga utrikespolitik.

Det är upplagt för ännu ett hett politiskt år i Spanien och på årsdagen av terrordådet på Atocha har saker och ting knappt märkbart hunnit lugna sig. I ett hett politiskt klimat ligger populismens och rädslans politik nära till hands. Förenklad och polariserad debatt, främlingsfientlighet och häxjakt på syndabockar är tyvärr vanliga reaktioner på politisk stress och utsatthet. Insikten om att världens krympande storlek och rädslan för en hotande fara kan få människan att reagera defensivt, känslosamt och utan riktigt förnuft. För att undvika dessa reaktioner har vi den moderna statens lagverk. Men de brott som försiggår ovanför våra huvuden är så ohyggliga att de inte täcks av en lagbok, hur teoretiskt vattentät den än må vara. Det är nu som såväl medborgare som politiker måste höja sig ett snäpp och inte ge efter för impulsen att förenkla verkligheten, skapa enkla och fattbara samband mellan syndabockar och missförhållanden och i förlängningen, direkt eller indirekt, piska krigshetsen. Om Madrid och Spanien har klarat detta återstår nog att se, men det ser lovande ut. I högsta grad bland människorna i Madrid.

Jakob Lewander, boende i Madrid